Open Game Design

Själv har jag alltid föredragit tanken om små grupperingar. Jag har själv nästan njutit under mitt senaste projekt (www.monsterengine.org) vid vissa stunder av att vi är en lite grupp, man vet vad den andra kan man behöver inte tro att denne kan det.

Företagen bli större och produktionstiderna är fortfarande långa, projekten blir ändlöst stora då företagen tror att det är det spelarna vill ha. Och spelaren suger i sig det företagen ger, utan tanke om att det finns andra vägar produkter kan gå, de vill bara ha mer av de goda orden, frihet, massivt, levande världar, avancerad, fler, vidsträckt det skimrar och gnistrar. De pressar och pressar mantimmar i produkterna men ändå kommer det enbart ut en skör skiva i en plastlåda. Ironiskt enligt min mening, att hundra personers jobb ibland under många år enbart resulterar i en plastbit som på marken ändas är skräp.

Men man kan brinna för det, ha passion för varje polygon tall i en värld som utvecklare men blotta tanken att endast tomhet är kvar när produkten är ut borde jag tycka vara skrämmande. Vi hade i alla fall roligt när vi jobbade, skit samma om recensenterna skrev att det var ospelbart eller äter en oviss mängd spik än att spela denna skit. Men ibland är spelet bra i allas ögon men det lämnar hyllorna i antal som kan räknas på fingrarna. Tanke som slår en under utvecklingen måste nog alltid vara ”Är det här värt att göra?”. Ibland är det så, själv njuter jag nog mer av utvecklingen än av själva slut produkten. Och det hopas jag också det stora grupperingarna gör, för om man inte har skapat något nytt något med ens personliga tanke, hop och åsikt så kommer slutprodukten oftast vara endast en parantes av änns arbete.

Jag längtar efter en smäll, med en stor nål spricka den feta ballongen. Men det dröjer nog några år till dess, eller man får hoppas att folk kommer till insikt innan. Spelmarkanden blomstrar, den är hårdare än någonsin mellan producenterna av spel och rik på produkter för folket.

De så kallade IT-bubblan sprack för det företagen som gjorde någonting inte gjorde någonting, och efter det växer den starkare. Detta tillvägagångssätt kanske man kan sätta på andra strukturer likt jordens evolution, tål att tänkas på. Men det är inte min smäll jag hoppas på, denna smäll har på sätt och viss förekommit i spelbranschen men då oftast för enskilda företag, Nintendo och Sega har hatt sina svåra tider, Microsoft kommer att fortsätta växa och Sony kommer troligen få bita lite i gräset.

Jag har hatt minna fel om detta innan och proklamerade att slutet var nära för Nintendo och de skulle gå samma öde möttes som Sega, men det har tycks resa sig på åtta. Marknaden går i vågor men har något nytt kommit med den. Nintendo har givit oss Wii, en jobbig sak enligt min mening men smart. Inget revolutionerade med den då det man sätt är ganska logiska produkter. Och då PC, och de två övriga kombattanterna enbart spänner musklerna och ger oss det gamla vanliga så är ordningen i detsamma. Inget sticker ut och är djärvt, ingen ifrågasätter och vill ta plats, sticka ut hakan mot övriga medier. Det är den smällen som jag vill ska komma, den som slår ner på spelaren och inte föder den med from blick, att våga offra handen.

Det kommer små sagt vibbar krypande på Internet spel som upprör dock har de oftast det gemensamt att det inte är där för att lära, men jag gillar det. Ett litet spel gjort för ett syfte, ge en vinkel, att stampa denna åsikt in i spelaren ohämmat. Men jag kan inte säga att jag sätt det riktigt ännu, men jag hoppas fortfarande att någon kommer och ger spelaren en lektion.