Open Game Design

Ska reflektera lite över döden hade jag tänkt mig men lär villa bort mig på vägen. Kanske det mest förkommande gemensama nämnaren mellan spel. Man säter upp ett mål och ger spelaren ett antal försök att klara detta mål, hur det ter sig har lite betydelse, tetris, quake, sims, jag vad fanken som helst som katten släppar in, i slutändadn är logiken densamma. Ja syftet med spelet är att lösa det satta ”winning condidtion”, ganska uppenbart. Hur man bryter detta logiska dilemma kan man nu undra.

1. Antingen låter man spelaren utveckla spelet beroende på hur denne beter sig, misslyckas eller lyckas, dör/tar skada eller överlever. Ett stor tjockt träd men grenar som breder ut sig, där varje val har sin konsekvens. Spelet slutar aldrig och har inget mål det bara utvecklar sig därefter.

2. Den lite mer intressant iden – ett statiskt skende, ingen stillbild (även om det skulle vara intressant att testa) men där ingen utveckling finns, inget mål, inget syfte, visst spelaren kanske kan sysselsätta sig med något men det har ingen betydelse. Ingen lockelse att egentligen fortsätta, ingen ”avatar” uteveckling bara ett statiskt förlopp, där allt är satt i början och där ett slut består av att stänga av.

Exemple scenario för typ 2: Spelaren kontrollerar en karaktär i tredje persons vy. Karaktären beffiner sig på en ändlöss grässmatta med en blå himmel. Det ända spelaren kan gör är att styra karaktären i alla riktninga samt att gå, spring och hoppa. Inget annat förekommer i spelvärlden utan enbart dessa fasta ting och system.

Då kan man ställa sig frågan vad motivationen ska vara för spelaren att fortsätta spela eller att spela ett sådant spel överhuvudtaget? Man kan svara det med ett idologiskt svar eller ett mer spelar vänligt. Det idiologiska är – Varför ska man spela spel, en helt onödig sysselsättning – men detta vet nog de flesta även de som spelar. Den mer spelar vänliga då kanske en viss upptäckar glädje, då spealrn inte kan påverka världen eller systemet, även om denna kan integrera med den. Spelar dras till själva integrerandet, eller att uppenbara sig i världen i stället för ett satt winning condition.