Sparat under: Självömkan
Hur jag än vred och vände fann jag inte hörnet på globen. Platsen där den finns. Det sista hörnet i vår värld som är oupptäckt. De säger att globben endast har kurvor. Men jag tror de inte. En sådan perfekt form har något gömt, även om det är yta. Jag har betraktat den från alla vinklar, ur ingen har dess runda form avbrutits. Från skyn är mitt hopp som minst då man ser dess rundel som marken är plan. Ledande män säger att hörnet finns under världshaven, men de må vara okänd mark för oss landlevande men kända för djupets liv. Och de liv letar nog lika ivrigt som jag, fast från deras vinklar och deras vrår.
På kartan är landet så platt, och på globen så oändligt vidsträckt. Jag har studerat bilder från rymden efter okänt land, öar, remsor, kontinenter i skugga, dalar i berg, backar i mot lut, raka cirklar men inget hörn, inget okänt hörn. Det som ska ge oss svaret.
Men jag tror jag har kommit närmare, och de är de blinda, de döva och de stumma som har hjälpt mig. Avskärmad från allt utan min känsel söker jag i en ny värld. Varje nytt hinder är mig en gåta från början, men när jag känner dess former med mina fingertoppar, smekare omsorgsfult med hell min hand dess uppbyggnad så talar, så visar det sig för mig, i all sin prakt och sin enkelhet. Jag har endast börjat at söka e denna nya värld men jag tror mig finna jordens bortglömda hörn.
Inga kommentarer än än så länge
Kommentera
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>