Sparat under: Självömkan
Dialog 1
– Godmiddag min man.
– Godmiddag min fru.
– Angenäm dag?
– Inget märkvärdigt med denna dag.
– Maten är klar om några minuter.
– Jag är på kontoret och ordningställer några papper, kom in när maten står på bordet.
Dialog 2
– Har du någonsin satt dig ner, platsen har ingen betydelse, omständigheterna har ingen betydelse, bara satt dig ner?
– Nej, det vore olönsamt, tiden skulle vara outnyttjad.
– Om vi säger att du skulle göra det, vad skull hända?
– Inget skulle hända, jag skulle bara sitta där, utan mening.
– Skulle sinnena sluta ta intryck?
– Nej det skulle de inte göra, men intrycken skull inte ha något sammanhang.
– Skull dina tankar sväva iväg på det förgångna, eller upptäcktsfärd efter det nya. Tankarna skulle få liv. Är du rädd för det?
– Nej självklart inte, jag är orädd av mig, jag är respekterad.
– Du känner ingen lust efter att se vad som skull ske?
– Varför, ingen mening med det.
– Du är rädd, rädd att minnas något ont, rädd att tanken skull vandra mot något som kan skada din respekt. Att du har gjort fel i det förgångna, att du kommer gör fel under din morgondag, tills den dag dina sinnen består av mörker.
Dialog 3
– Godmiddag min man.
– Godmiddag min fru.
– Angenäm dag?
– Jag är i full belåtenhet över dagen. Kan jag få din hand?
– Varför det? Maten är snart klar.
– Räck mig din hand. Snälla.
– Om det för dig viktigt så.
– Kom låt oss dansa, jag minns inte när vi gjorde det sist, kom i min famn.
